Efter de omvälvande veckor som jag genomgick var det skön att byta miljö, en miljö jag trivdes med. Jag vet inte riktigt när jag förstod att jag inte längre var hemma utan var påväg mot en annan plats, platsen vid namn London, där det känns som om man promenerade i kulisser. Men efter bara några timmar på den nya platsen så kändes det som att det var där jag hörde hemma. Fann någon slags trygghet.
London fick nästan avsluta det svårskriva kapitel som jag skrivit på ett tag nu, suddat en del, men det blev ett lyckligt slut.
London bjöd på axplock om vad som sker i världen och min egen omgivning just nu, klimatet och människor. Man märkte först å främst med vädret då det kändes som man under de tre dagarna vi var där genomgick tre av de fyra årstiderna.
Fredagen var en underbar vårdag med strålande solsken, 15 grader och kappan åkte av och några pärlor av svett kändes i pannan. Lördagen en molning höstdag, då kappan fick åter åka på och halsduken viras runt halsen. Till slut söndagen, en kylig vinterdag med snö som singlade ner mot Londons gator.
Något annat jag lagt märkte till är alla dessa ekologiska tyger som dyker upp, inte minst på H&M. Har alla förstått nu, händer det saker nu som kanske kommer förändra allt till det bättre, jag tror att vi har kommit igång nu och det känns bra.
Söndag morgon bjöd också på en inblick om vad som just nu händer angående mänskliga rättigheter. OS-facklan skulle ta sin väg genom Notting Hill där vi bodde. Det känns lite otäckt. OS som ska vara en fredlig sammankomst mellan länder har nu blivit ett jippo. Hemskt.
Tillbaka hemma igen. Välkomnades av en underbar vårdag. Tog klichéerna till ett klimax då jag köpte mig en glass vid Kopparmärra med två kulor i bägare, strawberry cheesecake och choklad. Begav mig sedan till en grässluttning vid älven och använde kappan som filt och satte mig till rätta. Hade under dagen införskaffat mig en bok, mycket ovanligt, men med influenser från London blev det en engelsk bok, till en film jag nyligen sett. The Kite Runner. Underbar! Så med glass och ny bok vid den soltäckta grässluttningen mitt i Göteborgs city, min hemstad, kunde jag nu börja skriva på ett nytt kapitel.
Ett kapitel som också börjar med en lyckad ommöblering i min enkla etta där jag nu kan vara ensam och njuta hur mycket jag vill. Utan måsten. Utan krav.
